Magiskt
Det var molnigt igår. Magiska moln. Gråa, tunga, mjuka och sammetslena. De hängde ovan mig när jag låg på rygg på studsmattan. Fåglarna såg ut att dansa över den grå duken, tyst och graciöst. Träden avtecknade sig i ögonvrån som åskådare till skådespelet. Det var alldeles tyst, inte en gräsklippare, inte en bil, inte en moppe, inte ett barn, inte en cykel, inte ens en mygga som surrade irriterat i örat. Tystnad. Och det var varmt. Och det blåste. Frisk, varm luft som liksom hade den där tyngden den får när det snart ska börja regna. Tyngden som den får när det ska regna, fast inte så länge man ligger där på rygg och betraktar himelen. Inte så länge jag kan hålla tillbaka regnet med mitt leende.
Det var som att befinna sig mitt i en dikt. Så lugnt och skönt, drömskt och overkligt.
Jag vill dit igen.