Tankar

Folk klagar på sitt utseende, hur de mår och Gud vet allt.. Och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.. Vill kunna finnas där för alla, men det går inte, jag pallar det inte.. Har dessutom egna problem att ta itu med.. Inte blir det bättre av att pinnsmala människor mår skit och klagar på att de är tjocka.. Då sitter man själv där och känner sig som en fläskkorv och ska försöka stötta..
Är jag tjock i ögonen på en smal människa som vill bli smalare?
Jag tycker inte att jag är tjock.
Än.
Men det tär, det är inte lätt att veta.
Är det jag eller de som har rätt?
Är jag tjock, eller är det dem som är för smala?
Varför äter inte folk?
Är de rädda att bli som jag?
Och här sitter jag och har nyss tryckt i mig en chipspåse och en popcornspåse och en stor chokladkaka..
Borde jag känna mig fet nu?
Borde jag oroa mig för att gå upp i vikt?
Borde jag ses som ett äckel?
Smittar mitt fett?
Eller kan jag bara njuta av chipsen, popcornen och chokladkakan och inse att de inte kommer ändra mer än 2 gram på vågen?

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och folk mår dåligt, gör sig själv illa.. Och jag vet inte vad jag ska säga.. Vad jag kan säga.. Om jag överhuvudtaget kommer in i deras huvuden.. Om de litar på mig.. Jag vill så gärna kunna finnas där, men hur ska jag lyckas med det? Vet inte om jag ens kan ändra något..

Jag har tre bilder på sidan. En som föreställer en överviktiga, en normalviktiga och en underviktiga. Se för fan till att gissa rätt nu, annars så skjuter jag er fan med hagelgäver. Fuck you, jag är deppig. (Och den som ens vågar tänka tanken "som henne vill jag se ut" om den underviktiga ska jag personligen tortera till döds!)