Till Annie

Förlåt Annie om det inte blir en så positiv blogg nu.. Jag lägger in den otroligt söta bilden på dig så allt det negativa kan vägas upp av dig :)

Okej. Till det negativa:
Jag trodde att Samuel var historia. Mer körd och glömd än Hitler som pojkvän / vän / bekant / älskare. Jag hade väl fel.

För fortfarande så gör det så ont när han skrattar med mina kompisar.. När han skriver puss och kram till fjortonåriga tjejer.. När han anklagar mig för saker jag inte gjort/sagt.. När han bara stirrar på det där viset som om han önskar att jag bara kunde explodera i en atombomb.. När han försöker "sno" de få riktiga vänner jag har i klassen..

Varför ska det göra så ont? Jag är ju så arg. Jag vill aldrig mer ha att göra med honom! Han har ju sårat mig så fruktansvärt..

Varför ska det då göra så ont?