Så många pojkar!

Det är så många pojkar i mitt liv! Gah!!
Så blir det jämt när jag är singel. Plötsligt så finns det hur många som helst att gotta sig bland att man blir alldelens förvirrad och inser hur patetisk man är. Jag blir iaf patetisk.
Plötsligt är varenda människa med snorre mellan benen en potentiell man och far till mina barn! Plötsligt så blir jag en jägare som smyger och sniffar runt i alla buskar. Men så fort som mitt byte börjar intressera sig för mig så åker bromsklotsarna i backen. Hur kul är det att jaga om bytet vill bli jagat? Hur kul är det att jaga om bytet frivilligt ställer sig i snaran? Nä. Då tappar jag sugen.. Tur att det finns andra byten då.. Eller gör det verkligen det? Jag har bromsat så många gånger.. Kanske har jag förbrukat alla mina chanser till en man och massa barn? Men när man själv blir jagad så blir man så kräsen och inbillar sig att man kan välja och vraka bland vad man vill.. Vilket man inte kan.. Men jag borde kanske nöja mig att bli jagad nu ett tag framöver? Då ser man ju alla defekter på en gång. Som jägare förskönar man ju ofta bytet, och får en smärre chock sen när vaniljglassen visar sig vara maskrosglass.. Nu kan jag ju välja maskrosglass på en gång. Då vet jag ju iaf vad jag får..