What am I to you?

Jag måste ju har lite smått fel i skallen. Av någon underlig anledning så sitter jag här och svävar på rosa moln. Jag har ingen aning om varför, jag vet bara att så är fallet. Jag har ingenting att vara lycklig över. Ändå sitter jag här i min ensamhet utan en enda människa att prata med och är just lycklig. Jag skulle inte ha ngt emot ett besök trots det. Skitsamma vem det är som besöker mig, bara det är ngn som jag gillar att prata med.

Kanske Sara skippar lusse-festen, eller drar med mig dit?
Inte troligt

Kanske den otroligt söte killen från badhuset plingar på och ger mig en passionerad kyss?
Inte troligt

Kanske Fredrik kommer hem från Älvdalen och ber att få låna min gitarr?
Inte troligt

Kanske Annie ringer och frågar om jag vill kolla på film med henne eftersom Gullan blev magsjuk?
Inte troligt


Kanske Henke överger kemin och ber om en promenad och utvärdering av världsfrågorna?
Inte troligt

Kanske Berger kommer ut på msn och säger hej?
Inte troligt

Kanske Jacob kommer ut på msn och säger hej?
Inte troligt

Kanske någon av Emeliesarna kommer ut på msn och säger hej?
Inte troligt

Kanske David och Alex ringer och har skittråkigt?
Inte troligt

Kanske Jessica ringer och säger att det är röjfest?
Inte troligt

Kanske Emma informerar om myskväll?
Inte troligt

Kanske Arboga-Johan säger att han var på väg till Hedemora, men fick motorstopp vid Dalahästen och frågar om han får sova över hos mig?
Inte troligt

Kanske jag ringer till någon och hör om det är något på gång?
Inte troligt

Trots dessa dystra utsikter till en meningsfull kväll så är jag nöjd. Tills vidare. Jag återkommer nog om en kvart grinandes av frustration och ensamhet.

Vi hörs!