Ett uppvaknande

Idag blev jag väckt halv sex av telefonen. Yrvaken och pissnödig så svarar jag med min bästa sandpappersröst. Får inget svar. "Hallå?" försöker jag igen. Inget svar, men nu när gröten ur öronen börjar försvinna så hör jag två människor som sitter och snackar. Yrvaken som jag är så får jag för mig att det är Werner och en smurf jag hör (men sen när jag vaknar senare på morgonen så inser jag att det inte kan ha varit Werner och en smurf). "Werner" och "smurfen" sitter och snackar med varandra och ignorerar mina förvirrade hallå-rop. Ibland skrattar smurfen och trycker på några knappar på mobilen. Efter fem minuters "samtal" så ger jag upp och lägger på. Då har jag hunnit bli rädd. Tänk om samtalet bara varit en avledningsmanöver för att jag inte ska märka psykopaten som smugit sig fram till min dörr och gjort sig beredd på att strimla mig och steka mig med vitlök (som kannibalen från Tyskland)? Vid det här laget så hade jag lyckats skrämma upp mig rejält, så jag vågade knappt gå på toa. Menmen, jag överlevde ju.