Rent dravel i brist på annat att göra under mitt ensamma enochenhalvtimmeshål

Jag känner mig uppåt. Har fortfarande inte vant mig vid att vara ständigt uppåt. Hmm.. The Pillows skänker mig lite utländskt uppåt-tjack i form av obegriplig musik. Me like.

Undrar om det är farligt att ständigt vara glad? Hur länge kan man vara glad innan man blir deprimerad? Blir de negativa känslorna starkare ju starkare positiva känslor man haft? Isf är jag allvarligt oroad för min framtid :S Har inte varit så här uppåt på länge. Allt började veckan innan nyår. Snacka om helomvändning i mitt liv. Från total katastrof till ett enda stort leende 24/7! Jag kan inte rå för det. Mitt pokerfejs är verkligen katastrofalt! Jag bara måste le hela tiden. Undrar om man kan få träningsvärk i kinderna? Inte ens skolan kan få ner mig. Har inte ens ångest inför fysikprovet, för jag tänker inte ens göra det :P Haha! Hade jag varit mitt gamla deprimerade jag så hade jag tvingat mig själv att sitta med det där förbannade provet i en och en halv timme, men nu tänker jag be Erik att ge mig IG på en gång. Så kan jag koncentrera mig på det skolarbete som är nu ist. Det känns bättre. Fick förresten inte gitarrlektioner genom skolan :/ Menmen, mamma skulle prata med gitarr-Kennet idag om hon såg honom och fråga om jag kunde få spela för honom ist :) Underbart! Inte för att jag tror att jag får det, men ändå. Får jag det så blir det ju en postitiv överraskning! Kanske kan få ta bilddlektioner här i skolan ist? Det vore ju onekligen trevligt.

Nej, nu ska jag dra mig till estet-gympan. Orkar inte vänta på att mina klasskamrater ska sluta gå på sina miljö- och matte diskretlektioner. Hur orkar de? Hur orkar jag sitta här varje torsdag i en och en halv timme? Bra fråga. Jag kanske saknar hjärnceller?! :S